Tider för inre läkning och kännedom av en själv är här. Vad betyder det egentligen? Inre läkning av vad? Tänk alla år du har haft erfarenheter av smärta, oro och stress. Allt som du inte har mött med förståelse och acceptans, finns lagrad i din kropp och celler. Varje upplevelse av inre smärta som sorg, besvikelse, upplevelse av att bli lämnad, åsidosatt, nedtryckt, när någon inte har respekterat dig, slutat älska dig, hatat dig, när du har känt dig rädd, fel, orolig, stressad, känt dig liten, oförmögen, dum, ensam, trött, nervös mm. Ja, alla dessa upplevelser har lämnat spår i dig, vissa knappt synbara och vissa djupa som traktorspår. Oftast har du gått vidare från upplevelsen utan att velat reflektera mer om det som hänt, för att det har varit för smärtsamt. Du kanske får panik, slutar andas och vet inte vad du ska göra när dom tunga känslorna skrämmer dig. Du har gått vidare utan att möta det som gjorde ont inom dig. Det betyder att allt som har hänt har du vägrat att se, möta och acceptera. Det som gör ont finns kvar och gör sig påmind genom liknande upplevelser och erfarenheter som livet ger dig. Självklart drar du till dig sådana erfarenheter som hjälper dig att lyfta upp till ytan det som du gömt och tryckt ner. Ditt uppdrag är att observera dig själva i olika situationer, känna efter vad det är du känner. Du behöver inte veta varför, utan bara erkänna och acceptera att du känner något. Det utmanande är att sitta med känslan, utan att göra något åt det. Utan att fixa det, utan att vilja att det försvinner, går bort eller utan att bedöva det med något som alkohol, mat, tv, vänner, droger mm. När du sitter med dina gamla sår, gamla smärtor och låter dom vara där precis som en del av oss, skapar du en förändring. Smärtan, känslan tillhör dig och har rätt att existera, finnas till. Den upplevelsen hade en mening för dig länge sen men du förnekade dess rätt att finnas till och du ville helst inte acceptera det, inte ens idag.
Att gråta är det bästa läkandet du kan tillåta dig att göra. Alla behöver inte gråta och många är rädda att när dom väl tillåter sig själv att gråta, kommer det aldrig ta slut. För vi vet hur mycket sorg det finns i oss, det känns som det finns oceaner av ledsamhet…Fast jag har aldrig träffat någon som gråtit i evigheter, knappt en dag…Jag själv har gråtit i tid och otid, för allt det som jag förvarade inom mig. Det blir alltid en lättnad efter att gråtit. Särskilt när jag inte bryr mig om vad det handlar om, varför jag gråter, hur länge jag ska gråta eller hur ont det gör i mig just i stunden. För sorgen är en del av mig, precis som glädjen.
Att lära känna mig själv handlar om att se alla delar i mig oavsett vad jag kallar dom (dåliga, negativa, jobbiga, skrämmande). Hur kan jag lära känna mig själv om jag stänger dörren framför dom smärtsamma sidorna i mig, om jag låtsas att dom inte finns eller ger dom aldrig någon förståelse, tid. När jag lär känna mig själv, att jag kan bli arg, irriterad, frustrerad, ledsen, sårad osv betyder att dessa känslor inte tar över när jag möter dom nästa gång. Det betyder att jag är medveten om vad som sker inom mig och låter inte hela min energi gå åt att ogilla/hata dom eller vara rädd för dom. Jag vill respektera allt i mig och låta det som kommer upp komma upp utan att jag behöver reagera utifrån det (dvs låter mig styras av dom). Dessa känslor kommer alltid att finnas i oss, mig och dig, frågan är: hur kommer du att hantera och bemöta dom (hur vill du må och hur vill du att ditt liv ska vara)? Det är som att hantera en regnig dag: du kan bli arg och irriterad på att det regnar, skylla på någon som skapar sån klimatförändring eller du kan konstatera att det regnar och agera utifrån det. Med respekt, acceptans och förståelse för regn och inse att det är en del av helheten, vår värld.
Tider för inre läkning och kännedom av en själv är här. Vad betyder det egentligen? Inre läkning av vad? Tänk alla år du har haft erfarenheter av smärta, oro och stress. Allt som du inte har mött med förståelse och acceptans, finns lagrad i din kropp och celler. Varje upplevelse av inre smärta som sorg, besvikelse, upplevelse av att bli lämnad, åsidosatt, nedtryckt, när någon inte har respekterat dig, slutat älska dig, hatat dig, när du har känt dig rädd, fel, orolig, stressad, känt dig liten, oförmögen, dum, ensam, trött, nervös mm. Ja, alla dessa upplevelser har lämnat spår i dig, vissa knappt synbara och vissa djupa som traktorspår. Oftast har du gått vidare från upplevelsen utan att velat reflektera mer om det som hänt, för att det har varit för smärtsamt. Du kanske får panik, slutar andas och vet inte vad du ska göra när dom tunga känslorna skrämmer dig. Du har gått vidare utan att möta det som gjorde ont inom dig. Det betyder att allt som har hänt har du vägrat att se, möta och acceptera. Det som gör ont finns kvar och gör sig påmind genom liknande upplevelser och erfarenheter som livet ger dig. Självklart drar du till dig sådana erfarenheter som hjälper dig att lyfta upp till ytan det som du gömt och tryckt ner. Ditt uppdrag är att observera dig själva i olika situationer, känna efter vad det är du känner. Du behöver inte veta varför, utan bara erkänna och acceptera att du känner något. Det utmanande är att sitta med känslan, utan att göra något åt det. Utan att fixa det, utan att vilja att det försvinner, går bort eller utan att bedöva det med något som alkohol, mat, tv, vänner, droger mm. När du sitter med dina gamla sår, gamla smärtor och låter dom vara där precis som en del av oss, skapar du en förändring. Smärtan, känslan tillhör dig och har rätt att existera, finnas till. Den upplevelsen hade en mening för dig länge sen men du förnekade dess rätt att finnas till och du ville helst inte acceptera det, inte ens idag.
Att gråta är det bästa läkandet du kan tillåta dig att göra. Alla behöver inte gråta och många är rädda att när dom väl tillåter sig själv att gråta, kommer det aldrig ta slut. För vi vet hur mycket sorg det finns i oss, det känns som det finns oceaner av ledsamhet…Fast jag har aldrig träffat någon som gråtit i evigheter, knappt en dag…Jag själv har gråtit i tid och otid, för allt det som jag förvarade inom mig. Det blir alltid en lättnad efter att gråtit. Särskilt när jag inte bryr mig om vad det handlar om, varför jag gråter, hur länge jag ska gråta eller hur ont det gör i mig just i stunden. För sorgen är en del av mig, precis som glädjen.
Att lära känna mig själv handlar om att se alla delar i mig oavsett vad jag kallar dom (dåliga, negativa, jobbiga, skrämmande). Hur kan jag lära känna mig själv om jag stänger dörren framför dom smärtsamma sidorna i mig, om jag låtsas att dom inte finns eller ger dom aldrig någon förståelse, tid. När jag lär känna mig själv, att jag kan bli arg, irriterad, frustrerad, ledsen, sårad osv betyder att dessa känslor inte tar över när jag möter dom nästa gång. Det betyder att jag är medveten om vad som sker inom mig och låter inte hela min energi gå åt att ogilla/hata dom eller vara rädd för dom. Jag vill respektera allt i mig och låta det som kommer upp komma upp utan att jag behöver reagera utifrån det (dvs låter mig styras av dom). Dessa känslor kommer alltid att finnas i oss, mig och dig, frågan är: hur kommer du att hantera och bemöta dom (hur vill du må och hur vill du att ditt liv ska vara)? Det är som att hantera en regnig dag: du kan bli arg och irriterad på att det regnar, skylla på någon som skapar sån klimatförändring eller du kan konstatera att det regnar och agera utifrån det. Med respekt, acceptans och förståelse för regn och inse att det är en del av helheten, vår värld.
Tider för inre läkning och kännedom av en själv är här. Vad betyder det egentligen? Inre läkning av vad? Tänk alla år du har haft erfarenheter av smärta, oro och stress. Allt som du inte har mött med förståelse och acceptans, finns lagrad i din kropp och celler. Varje upplevelse av inre smärta som sorg, besvikelse, upplevelse av att bli lämnad, åsidosatt, nedtryckt, när någon inte har respekterat dig, slutat älska dig, hatat dig, när du har känt dig rädd, fel, orolig, stressad, känt dig liten, oförmögen, dum, ensam, trött, nervös mm. Ja, alla dessa upplevelser har lämnat spår i dig, vissa knappt synbara och vissa djupa som traktorspår. Oftast har du gått vidare från upplevelsen utan att velat reflektera mer om det som hänt, för att det har varit för smärtsamt. Du kanske får panik, slutar andas och vet inte vad du ska göra när dom tunga känslorna skrämmer dig. Du har gått vidare utan att möta det som gjorde ont inom dig. Det betyder att allt som har hänt har du vägrat att se, möta och acceptera. Det som gör ont finns kvar och gör sig påmind genom liknande upplevelser och erfarenheter som livet ger dig. Självklart drar du till dig sådana erfarenheter som hjälper dig att lyfta upp till ytan det som du gömt och tryckt ner. Ditt uppdrag är att observera dig själva i olika situationer, känna efter vad det är du känner. Du behöver inte veta varför, utan bara erkänna och acceptera att du känner något. Det utmanande är att sitta med känslan, utan att göra något åt det. Utan att fixa det, utan att vilja att det försvinner, går bort eller utan att bedöva det med något som alkohol, mat, tv, vänner, droger mm. När du sitter med dina gamla sår, gamla smärtor och låter dom vara där precis som en del av oss, skapar du en förändring. Smärtan, känslan tillhör dig och har rätt att existera, finnas till. Den upplevelsen hade en mening för dig länge sen men du förnekade dess rätt att finnas till och du ville helst inte acceptera det, inte ens idag.
Att gråta är det bästa läkandet du kan tillåta dig att göra. Alla behöver inte gråta och många är rädda att när dom väl tillåter sig själv att gråta, kommer det aldrig ta slut. För vi vet hur mycket sorg det finns i oss, det känns som det finns oceaner av ledsamhet…Fast jag har aldrig träffat någon som gråtit i evigheter, knappt en dag…Jag själv har gråtit i tid och otid, för allt det som jag förvarade inom mig. Det blir alltid en lättnad efter att gråtit. Särskilt när jag inte bryr mig om vad det handlar om, varför jag gråter, hur länge jag ska gråta eller hur ont det gör i mig just i stunden. För sorgen är en del av mig, precis som glädjen.
Att lära känna mig själv handlar om att se alla delar i mig oavsett vad jag kallar dom (dåliga, negativa, jobbiga, skrämmande). Hur kan jag lära känna mig själv om jag stänger dörren framför dom smärtsamma sidorna i mig, om jag låtsas att dom inte finns eller ger dom aldrig någon förståelse, tid. När jag lär känna mig själv, att jag kan bli arg, irriterad, frustrerad, ledsen, sårad osv betyder att dessa känslor inte tar över när jag möter dom nästa gång. Det betyder att jag är medveten om vad som sker inom mig och låter inte hela min energi gå åt att ogilla/hata dom eller vara rädd för dom. Jag vill respektera allt i mig och låta det som kommer upp komma upp utan att jag behöver reagera utifrån det (dvs låter mig styras av dom). Dessa känslor kommer alltid att finnas i oss, mig och dig, frågan är: hur kommer du att hantera och bemöta dom (hur vill du må och hur vill du att ditt liv ska vara)? Det är som att hantera en regnig dag: du kan bli arg och irriterad på att det regnar, skylla på någon som skapar sån klimatförändring eller du kan konstatera att det regnar och agera utifrån det. Med respekt, acceptans och förståelse för regn och inse att det är en del av helheten, vår värld.
Kram på dig och ha mod att stanna upp, vara stilla och möta dina sk inre monster.