Det är konstigt med humor och skratt. Dels att vi sällan skrattar åt samma saker. Jag har en kompis som kan skratta för sig själv fast hon är i sällskap med andra och då skrattar hon åt komedin som pågår i hennes huvud. Väldigt roligt för oss andra att skratta med henne utan ens veta vad vi skrattar åt. Jag skrattar också åt mig själv, fast mest när jag är för mig själv. Kan göra knasiga saker eller bara komma på något som får mig att skratta högt. Älskar också det trötta skrattet, alltså när jag är ubertrött och orkar mest bara skratta när något säger strumpa eller lampa...det är roligt. Då påminns jag om hur det var när jag var barn och kunde precis så skratta åt vad som helst. Befriande och knäppt.
Har varit på skrattjoga en längre period och det var verkligen utmanande, att skratta tillsammans utan anledning. Men det gick snabbt över för jag älskar att skratta, högt. Det befriande var att jag inte behövde en anledning. Fast att höra andra skratt var väl också en anledning på ett sätt. Tror. det var mer smittsamt att höra andras skratt och sin egen skratt, som från början var lite fejkad (hehe) tills den övergick till en riktig gapskratt. Syrrans barn sa att jag skrattade så högt efter min träning på skrattjoga. Ja, det gjorde jag, skrattet bubblade upp från magen och huvudet slängdes bakåt för att släppa ut bubblet.
Det säga att barn skrattar ca 400 gånger varje dag och dom skrattar med hela kroppen. Samt att vi vuxna skrattar typ 4 gånger per dag och då lite försiktigt och med en ytlig andning. Vi törs inte skratta från magen, med hela kroppen. Vi låter en kontrollerad fniss eller skrattläte komma ut. Vi kanske inte hinner skratta.
För mig är skratt något som tar mig (oss) till nuet, till närvaron. Vi kan ju inte skratta och vara frånvarande samtidigt. Vi kan göra en sak i taget och då väljer jag att skratta istället för att vara i då-tiden eller framtiden. Tror att vi alla skulle må bättre om vi kunde släppa loss vår inre humoristiska barnet som skrattade lite då och då, mest åt sig själv eller tillsammans med andra.
Skratt har väldigt många helande egenskaper, som att vi ser mer attraktiva ut när vi skrattar. Vi stärker immunförsvaret samt får bättre blodcirkulation och mer syre till hjärnan.
Fast att skratta kräver att jag är i nuet, närvarande och då kommer meditationen in i bilden. För den tar mig till nuet, precis som mitt fokus på min andning, hur luften känns i näsborrarna när jag andas. Det lättaste är att skratta med småbarn samt när man leker med djur eller bäbis-djur. Det går inte att umgås med dom utan att skratta högt.
Älskar även titta på stå-upp komiker, fast gallrar väldigt mycket, då många skämt är lite för brutala för min smak. Älskar dom som kan skämta om vardagssaker, oskyldigt och finurligt.
Kommer ihåg att min mamma kunde skratta så att hon kiknade och hon var tvungen att lägga sig på golvet. Det var så roligt att se på. Pappa var också bra på att skratta, fast han skrattade mest åt andra, vilket var kanske mindre roligt för tex mig som var föremålet för det.
Idag när jag och mina systrar ses, så har vi lätt till skratt tillsammans, mest är det busigheter i stunden och det är såååå jäkla skönt och fint. Sist när jag målade en vägg med en av syrrorna, började vi säga och tänka helt knäppa saker och vi kunde inte sluta skratta. Det var lite svårt att måla men roligt hade vi.
Så vad kan jag lägga till, mer än att vi som skrattar ofta förmodligen lever längre och om vi inte gör det så har vi i alla fall roligare på vägen genom livet.